Cirkuläret Mars 2012

Hela cirkuläret i PDF-format hittar du på AFKs webbsajt.

Hedersdiplom till Anders Blomqvist

Anders Blomqvist har som enda AFK:are fått en bild antagen till förbundets årsutställning i Kouvola. Från AFK skickades totalt 19 bilder in. Anders fick dessutom hedersdiplom för sin Moonrise over Death Valley Hills. Bilden kan beundras i februaricirkuläret!

Livlig bilddiskussion på månadsmötet

Vi efterlyser ju ofta inom klubben en bilddiskussion, alltså inte bara prat om teknik, kameror och linser, efterbehandlingsmetoder, -program och plugins.

På februari månads möte blev det en sådan diskussion, och livlig var den också. Detta tack vare vår gäst och domare Bo-Erik Mannerström, fotolärare på journalistlinjen vid Svenska social- och kommunalhögskolan.

Bo-Eriks tema var "bildinflation och därav följande värdeförlust". Vi översvämmas av bilder: proffsbilder och amatörfotografier, fotokonst och journalistiska dokumentärbilder. För att inte tala om reklamen! Orkar vi längre verkligen SE bilderna vi har omkring oss? Blir vi avtrubbade?

Ja, det blir vi, säger Bo-Erik. Med resultat att man skärmar av sig, inte ser bilderna. Vanliga bilders värde sjunker för att det finns så många bra bilder, kraven blir hela tiden större och större på att bilderna skall bli bara starkare och starkare. Man visar mera dramatiska bilder från hela världen än någonsin förr. Tidningarna säljs med bilder. Bilderna skall dessutom vara stora, det finns inte plats för text kvar.

En av de intressanta sakerna som Bo-Erik tog upp var idén om att massan av privata bilder och pressbilder "återskapar en myt om världen". Så här: Det är svårt att verkligen visa vad som händer i ens egen familj genom att ta bilder av den. Man berättar egentligen ingenting om hurudan den är. Man skapar i stället myten om den lyckliga familjen. Det finns ju undantag, fotografer som försöker komma under ytan, men majoriteten återskapar en bild av hur man vill att det skall se ut.

Mötet deltog ivrigt i en diskussion bl.a. om bilders trovärdighet i photoshoppandets tidevarv, om bilder som förleder tittarna med ett inbyggt dolt budskap, om bilder som breder ut sig på textens bekostnad i tidningarna, om bilder som för att få betydelse behöver en förankrande text.

Välbesökt årsfest, fina bilder, god mat

AFK:s årsfest och födelsedag firades i år den 7 mars, vilket är mycket nära det riktiga datumet, som ju är den 6 mars. I år fyller anspråkslösa 123 år, så "pompan och ståten" som Fredrik Hackman på sin tid efterlyste redan när vi fyllde 120, den får vänta två år till. Men en trevlig kväll, det hade vi.

Vi började med ett besök på Fotomuseet, där Karl-Gustav Roos fantastiska bilder från 50-talet finns utställda. Vi hade lyckan att bli guidade av den verkliga Roos-experten Maria Faarinen, utställningens kurator. Hon visste också allt om K-G Roos medlemskap i AFK, och att pappa Rafael Roos var ordförande för AFK på femtiotalet. K-G Roos dog redan som 38-åring. Annars hade han säkert hört till AFK:s geronter idag!

Fascinerande var att få se originalbilderna till boken Människornas Helsingfors, som kom ut 1961 och var ett samarbete mellan de båda vännerna Jörn Donner (text) och K-G Roos (bilder). Efterkrigstidens fräschaste stadsbok har den kallats. Ett blädderexemplar av boken finns framlagt.

Stort imponerade samlingen av bilder från Sicilien, som var tänkta att bli en bok om maffian, men den boken fick Roos aldrig finansiering för. Ni som inte var med på årsfestbesöket - gå och se dessa bilder! Det är en unik chans.

Från fotomuseet i Kabelfabriken flyttade vi oss till restaurang Karljohan på Georgsgatan, där vi avnjöt en mycket god måltid, och i gott sällskap kan man säga. Tjugo AFK:are hade hörsammat kallelsen och anmält sig till middagen.

CS

Ny teknik - Nokia PureView

Nokia introducerade den nya kameratelefonen 808 PureView i slutet av februari på Mobile World Congress i Barcelona. Den väckte genast mycket uppmärksamhet pga. att den är baserad på en bildsensor med extrema 41 megapixel (Mpx). Bland systemkamerorna är den största upplösningen hittills 36 Mpx i Nikons nya D800; det är endast mellanformatskameror som har högre upplösning än den här nya telefonen.

Eftersom jag redan befann mig på mässan traskade jag i väg till Nokias avdelning för att kolla in nyheten, och förväntade mig att se en kamera med 41 miljoner suddiga pixel. Min förvåning var rätt stor då det visade sig att kameran faktiskt var banbrytande och producerade bilder av hög kvalitet.

Det är inte den stora upplösningen som är det bästa med kameran, det är framförallt den höga kvaliteten på bilderna och ett nytt sätt att zooma. Den ger också en låg brusnivå vid dämpad belysning.

Den normala storleken är en nedskalad bild på 5 Mpx, men man kan också välja en upplösning på 2 Mpx för webbanvändning eller 8 Mpx för stora förstoringar. De här bilderna är skarpa och har väldigt "rena" pixlar eftersom kameran sammanför information från sensorns 41 Mpx, därav det engelska namnet PureView. Man kan också välja en full upplösnings bild på 38 Mpx (16:9 format) eller 34 Mpx (4:3) sensorn har själv formatet 13:9.

Lösningen möjliggörs av en ny bildsensor, en speciell bildskalningsprocessor och ett nydesignat objektiv. Sensorn har formatet 1/1,2" (13,3x10,7 mm) med en yta som är mångdubbelt så stor som i vanliga telefoner, och 2,5 ggr så stor som i den tidigare bästa kameramobilen, Nokia N8. Den är också omkring 2 ggr så stor som sensorerna i de ansedda kompaktkamerorna Canon G12, Nikon P7000 och Lumix LX5, dock betydligt mindre än i systemkameror med APS-C sensorer (förlängningsfaktor 1,5-1,6).

Skalningsprocessorn är en specialutvecklad lösning för att effektivt kombinera pixlarna. En separat processor krävs p.g.a. det stora dataflödet och minnesbehovet (en bild med full upplösning är ca 921 MB). Processorn använder avancerade algoritmer från analys av satellitbilder för att effektivt kombinera upp till 8 pixalar till "superpixlar" av hög kvalitet. Vid upp till 3 gångers inzoomning minskar antalet kombinerade pixlar successivt ända ned till 1 pixel per superpixel. Bildkvaliteten är god också i teleläge eftersom man fortfarande har ett sensorelement för varje återgiven pixel samt använder endast den centralaste delen av objektivet.

Objektivet är konstruerat av Carl Zeiss och har en brännvidd på 8 mm och en ljusstyrka på f/2,4. Brännvidden motsvarar 26 mm i småbildsformat (kino) för bildformatet 16:9 och 28 mm för formatet 4:3. Det välkorrigerade objektivet är tillverkat med ytterst hög precision av 5 linselement, alla linsytor är asfäriska och ett element är av ED-glas med högt brytningsindex och extra låg dispersion. Se bifogade exempelbilder för att få en uppfattning om den uppnådda kvaliteten - man kan i originalbilden urskilja hår på mannens överarmar samt trådarna i repet. Bilder med full 38 Mpx upplösning kan laddas ned från s/72157629100338650/ Flickr.

Telefonen har tre huvudsakliga kamerafunktioner:

1. En 5 Mpx kamera med 26-80 mm zoom med konstant f/2,4 ljusstyrka och bra när- gräns,
2. En 38 Mpx kamera med ljusstarkt 26 mm f/2,4 objektiv (34 Mpx i 4:3 format)
3. En Full HD 1080p30 videokamera med 4 gångers zoom (6 ggr zoom vid 720p)

Nackdelen med den specialbyggda lösningen är förstås att den är dyrare att tillverka, samt att telefonen är något tjockare än vad man vant sig vid på senare år. Introduktionspriset för telefonen kommer att vara kring 550 €. Telefonen är baserad på det funktionella men något föråldrade operativsystemet Symbian, vilket kommer att begränsa efterfrågan. PureView teknologin kommer i ett senare skede till Nokias Lumia telefoner med Windows Phone operativsystem.

Nokia 808 PureView fick utmärkelsen "Best New Mobile Handset, Device or Tablet at Mobile World Congress 2012" i hård konkurrens med värstingtelefoner och pekdatorer från övriga tillverkare. PureView är en viktig milstolpe i utveckling av kameraprestanda och det skulle inte förvåna mig om utvecklingsteamet skulle få priset för Finländskt Ingenjörsarbete 2012.

AndersBq

Brev från vår kvinna i Tavastehus: ÖDET RYCKER IN

Ödet förde oss till Tavastehus. Efter nästan fyrtio år i det gedigna tegelhuset från anno 1914 i Främre Tölö braskade vi in i en betongboning från tidigt 60-tal. Det var en chock, men en angenäm sådan. Det mest positiva gäller min hobby - att fotografera.

Jag hade tappat sugen. Jag hade fotat ihjäl kära Tölö och lagt kameran på hyllan så att säga. Nu plötsligt är omgivningen ny, outforskad, full av lockande nyanser. "Var är min kamera?" I detta nya uppvaknande gör jag något definitivt radikalt. I stället för min gamla gedigna lånar jag min makes digitala apparat.

Det hela blev dubbelt spännande. Min hobby börjar på nytt, med nya medel. Jag känner mig som Albert Schweitzer i djungeln, som Nordenskiöld på Norra Ishavet. Knäpp hit, knäpp dit! En fördel med den här kameran är att jag kan ta bort helt befängda bilder, tagna genom bilrutan i farten. Deniz vägrar stanna i ett kör och jag att promenera. Jag tar och tar, och tar bort. Fotobulimi i högsta grad.

Här finns en fotoklubb, men jag har inte befattat mig. AFK är en anknytning till Helsingfors, som jag vill bevara. AFK, som sporrat och tvingat till kamp, tack vare kinkiga månadsteman och hårdnackade bedömare.

Och det var Prolle, som inspirerade. På glöggfesten presenterade han sitt senaste påfund för fotogalna med behov av rollator: surra fast på näsan, tryck på videoknappen och hasa iväg på äventyr!

I brist på motiv och vid fara för leda är bästa botemedlet att lossa tältpålarna och kolla nya vidder. Tavastehus passar bra. Kryddat med historia och inte för stort. Mums för fotograferande pensionärer.

Hälsningar,

Ketta (Marketta Sadri)