Cirkuläret Mars 2010

Från AFK Wiki
Hoppa till: navigering, sök

Hela cirkuläret i PDF-format hittar du på AFKs webbsajt.

Fotografi, skulptur. Kaurismäki, Kosonen

Skulptören, tidigare reklamfotografen Harri Kosonen tyckte det var besvärligt att döma Månadens bild, som hade temat "Kaurismäkis Finland". Detta eftersom han har sett bara en enda film av Kaurismäki. Det han känner att Kaurismäki står för är ett visst vemod, och det vemodet letade han sedan efter i AFK:arnas bilder. Harri hade också att ta ställning till vem som skulle erhålla en inteckning i pokalen "Qvinnan" 2010.

Harri var yrkesfotograf i 38 år och hade hoppats kunna pensionera sig "från filmen" en dag. Men det digitala kom för snabbt och förstörde planen. Skulptur, som varit hans hobby sedan mitten på 1970-talet blev i stället hans nya yrke från 2005 framåt. Att Harri överhuvudtaget blev fotograf och inte skulptör från början var hans fasters fel. Hon var fotograf, och i släkten ansågs det därför vara ett "kvinnligt" yrke. Harri skulle förstås bevisa motsatsen. Desssutom trodde han sig kunna försörja sig bättre som fotograf än som fri konstnär.

Harri tycker att digitalfotograferingen marknadsfördes på fel sätt när den kom. Kamerorna var alltför dyra, kostade som en dyrare bil, och gav inte vad reklamen lovat. Arbetsmotivationen försvann.

- Idag har kvaliteten på digibilderna stigit, nu kan jag använda dem, säger Harri, som egentligen numera bara fotograferar sina egna produkter, skulpturerna. Och någon gång ställer upp som fotograf för andra konstnärer och gallerier också.

Någon på det väl besökta månadsmötet frågade vilken skillnaden är mellan fotografi och skulptur, och till det svarade Harri att foto och skulptur hör ihop och stöder varann. Han flyttade inte från fotografi till skulptur; det finns inga sådana gränser, det är bara medlen som är annorlunda.

Harris unika skulpturer modelleras i bivax och gjuts sedan i brons. Om skapandeprocessen säger han: "Det är som att göra barn. Man gör dem i eufori och sen får man se hur de klarar sig."

Kreativa algoritmer

Snart kan vi ha ett bildbehandlingsprogram, som förbättrar kompositionen! Fyra forskare har gjort det, två från Israel i kollation md två från Kina. Mata in en bild med kompositionsfel, ut kommer en förbättrad bild.

Jag läser i New Scientist 6 februari: "Bilden beskärs automatiskt, bildelement kan flyttas och deras storlek ändras"…."Mjukvaran upptäcker bildens väsentliga element med hjälp av deras form och färg, deras inbördes placering bedöms och justeras till en bättre komposition." Programmets effektivitet prövades genom att avsiktligt försämra felfria bilders komposition och låta de kreativa algoritmerna återställa balansen. Forskarna framhåller att programmet fyller tidens krav på enklare, kreativ mjukvara - och att det är avsett för amatörer, inte proffs. Jag föreställer mig en tävling: Före och efter, där vitsen är att lura programmet, vilket säkert är möjligt. Men det kan också komma en tid då domaren diskret avstår från att bedöma bildens komposition. Konst eller mjukvara?

Markettas ballong - och min

Varmluftsballong.jpg

Minns du Markettas varmluftballong, väl placerad i kompositionen, och domaren, som trodde bilden var manipulerad? Och Markettas förtrytelse över en sådan beskyllning? Jag lyckades inte lika bra. Vinden förde inte ballongen till den rätta skärningspunkten för de gyllene snittlinjerna. Ska vi flytta den? frågade Jarmo Virta på Kuva-Teemu. Nej, då tror alla att den är ditmanipulerad. Och så tänkte vi: Kanske det är rätt att kompositionen är fel, det understryker att en varmluftballong styrs av vinden, inte av fotografen. Kanske den borde vara alldeles intill bildkanten?

På kamerans monitor märkte jag inte den bleka månskäran, utan lät göra en kopia enligt B. När jag fick den svartvita kopian av hela bildytan och såg månen, gjorde jag den lutande beskärningen C, som placerar måne och ballong var för sig på lika avstånd från övre kant och sidokant, och den längsta taklinjen vågrät, för att inte allt skall vara snett och vint. Alternativet D skär av från höger och nerifrån, A är den obeskurna bilden. Den prickade ballongkonturen anger var jag vid fotograferingen hoppades att ballongen skulle vara.

Den svartvita kopian verkar kraftlös för att färgkontrasten mellan blå himmel och varmt beige husvägg saknas. Månen måste framhävas genom att göra hela bilden mörkare. Kombinationen av de två rundade formerna, en ljus, den andra mörk, är det viktigaste elementet i kompositionen - men månen märkte jag alltså inte vid fotograferingen!

Och hur skulle det kommande bildbehandlingsprogrammet ha klarat problemet?

Prolle

Årets fotogärning: Google Street View

Det är sällan som en ny tjänst på Internet får så mycket uppmärksamhet i media som Google fick den 9 februari då Street View- tjänsten utvidgades till att även täcka Finland. Fantastisk, kontroversiell och tekniskt intressant. Man kan beskriva den nya tjänsten på många sätt. Men ett är säkert, om man inte testat den ännu så lönar det sig att kolla in den på www.google.fi.

Google Street View är någonting som skulle ha klassificerats som science fiction ännu för tio år sedan. I dag är det verklighet tack vare den digitala fototekniken, pålitlig GPS-positionsbestämning och Internets ständigt växande kapacitet. För den oinvigda är det kanske här på sin plats med en kort sammanfattning av vad Street View egentligen är. Söktjänsten Google torde var bekant för de flesta som använder nätet. Att man kan titta på kartor eller satellitbilder via kart-knappen i Googles övre vänstra hörn är också välkänt. Men alla har nog inte lagt märke till att det finns en liten gubbe ovanför kontrollen med vilken man zoomar kartan. Om man tar tag i gubben och drar den över kartan blir en del vägar blåa. Det betyder att det finns Street View data för dessa vägar. Sen släpper man bara gubben på den blåa vägen som man är intresserad av och vips är man virtuellt förflyttad till det stället. Man kan titta på omgivningarna i olika riktningar, zooma in och ut samt förflytta sig längs vägen. Det är lätt att komma på många bra sätt att använda den här tjänsten. Att kolla in ställen man tänker besöka och att skicka en länk till folk som ska besöka en själv är två av dem.

Tekniskt sett är systemet relativt enkelt. Google har utrustat ett antal bilar med specialbyggda kameror. De är monterade i en mast på taket och täcker 360 grader horisontellt och 290 grader vertikalt. En dator lagrar bilder från kamerorna samt positionsdata från en satellitnavigator (GPS). Sen tar programvaran över och omvandlar bilderna till en form som Street View funktionen i Googles webbsajt kan visa. Alltså i grund och botten ett ganska enkelt system, vars stora utmaning givetvis är den enorma mängd data som kamerorna samlar in.

Google överträffade faktiskt mina förväntningar rejält med Street View. Jag hade väntat mig att centrala Helsingfors skulle vara med, och kanske några av de större städerna. Men efter att med tilltagande förvåning ha kollat upp adresser allt längre från civilisationen var det bara att konstatera faktum. De där galna amerikanerna har kört varenda jävla väg i hela landet med sin kamerabil! Eller nästan åtminstone. Privata vägar är naturligtvis inte med, men det ser ut som om täckningen för allmänna vägar är mycket god. Förvåningen kulminerade då jag hittade avtaget till vår stugväg i Houtskär i Åbolands yttersta skärgård. Det ligger vid en liten grusväg till ett samhälle med en handfull bosatta. Men även där har Google kört ner till stranden och plåtat byvägen. Det blev en lång kväll vid datorn, som avslutades vid Saana i Kilpisjärvi. Kul att jämföra sin egen ca 5 år gamla bild med Googles från förra sommaren. Lite nya skyltar och stolpar vid vägen, men fjället Saana är ju förstås sig likt.

Myntet har alltid två sidor och i det här fallet är avigsidan givetvis integriteten. Googles kamerabilar kör uteslutande på allmänna vägar, och där är det tillåtet att fotografera. Om man visar sig på allmän plats så får man finna sig i att bli fotad och kanske publicerad. Så långt har Google definitivt rena papper. Men det är entydigt förbjudet att publicera bilder som kan vara kränkande eller förnedrande. De tänkbara exemplen är otaliga, någon som just kommer ut från en porrklubb, någon som parkerat sin bil utanför älskarens eller älskarinnans hus, festprissen som slocknat på trottoaren osv. osv. När det gäller journalistiskt foto eller amatörer så är det ofta möjligt att identifiera sådana situationer och undvika publicering av bilderna. Men för Googles automatiserade system är det ett större problem. Att gå igenom hela bildmaterialet för hand skulle vara ett enormt arbete, och man skulle inte ens då kunna identifiera alla genanta situationer. De försöker tackla problemet genom att använda datorprogram som identifierar ansikten och registerplåtar, och sedan automatiskt suddar ut dem till oigenkännlighet. Men man behöver inte surfa alltför länge innan det är uppenbart att systemet är långt från ofelbart. Dessutom finns det ställen där annat suddats ut, som t.ex. texten på vägskyltar.

Ett annat problem är att kamerorna monteras på en mast som är 2,5 m hög. Det ger mycket bättre insyn på privata tomter än vad man normalt har. Jag minns själv mycket väl tiden som sommarjobbare på ett energibolag i en mindre stad. En solig sommardag kunde man ta med sig stolpskorna och åka till ett villaområde med envåningshus och höga täta häckar. Sen var det bara att klättra upp för att fixa gatubelysningen i närmaste stolpe och vips hade man fin insyn på annars skyddade gårdar, inklusive solbaderskor mm. Till sitt försvar kan ju sommarpojken framföra att han inte fotade och att det ju faktiskt är viktigt att belysningen funkar. Men om en fotograf ställer upp en stege och tar en bild över häcken så är han ute på hal is juridiskt sett. Och Google med sin mast är ju praktiskt taget samma sak.

Så det är inte så underligt att myndigheterna i många länder är intresserade av Street View. Google förhandlar som bäst med EU om villkoren för publicering av bilderna. Jag tycker det är bra att myndigheterna engagerar sig i integritetsfrågor. Men samtidigt undrar man nog om det inte skulle finnas viktigare jobb för dessa tjänstemän? Street Views potentiella integritetsproblem kan visserligen vara allvarliga för de drabbade, men kommer aldrig att drabba mer än en bråkdel av befolkningen. Så därför välkomnar jag Street View och hoppas att Google och EU finner en bra kompromiss för vilka spelregler som ska gälla. Google har nämligen hotat med att stänga av Street View i Europa om det blir för besvärligt.

Så trots att året bara har börjat kan vi nog redan nu utdela priset för årets fotogärning till Google. Det är osannolikt att någon annan skulle hinna utföra ett projekt av motsvarande omfattning och betydelse under den återstående delen av 2010.

Micke