Cirkuläret Maj 2012

Hela cirkuläret i PDF-format hittar du på AFKs webbsajt.

Urda blev årets fotograf

Urda Fogel-Michael blev med så klar marginal Årets fotograf, att man sällan sett maken. Hela trettio poäng blir slutsumman för hennes del, medan tvåan och trean, Rici Creutz och Micke Albrecht, som också klarat sig bra i årets tävlingar, stannar på 14 respektive 13 poäng mer än hälften mindre!

I fjol skrapade Urda ihop 3 poäng, nu alltså tio gånger fler. Så kan det gå! Med en så stor marginal kan man inte med bästa vilja i världen påstå att segern skulle ha något med slumpen att göra.

Doktorerande verksamhetsledare Liisa Söderlund: "Processen det viktigaste i fotograferandet"

En omsorgsfull bildbedömare och intressant föredragshållare var Kameraseuras verksamhetsledare Liisa Söderlund på april månads möte. Hon betonade dock att hon inte gästade oss i egenskap av KS:s verksamhetsledare, utan för att hon är utbildad fotograf, magister från Konstindustriella högskolan och för närvarande även doktorand, med ett intressant projekt som hon gärna berättade om: Hur fotografi kan användas som ett deltagande projekt bland hemlösa. Ute i världen är dylika projekt mycket vanliga.

Det hela startade med att en representant för de hemlösas förening tog kontakt med Liisa och bad henne göra en fotoutställning om de hemlösa. Liisa blev intresserad, men kom till att det inte var hon som skulle ta fotografierna, det skulle ha känts fel, som att visa upp de utsatta och deras belägenhet på något sätt. I stället fick de själva sköta jobbet, med digikameror som hon skaffade dem. En del fotade mycket konkret platser där det "bott" under tiden som hemlösa, för en var till exempel treans spårvagn den trygga platsen. Andra tog det mera symboliskt. Det har blivit två utställningar av fotografierna och projektet fortsatte också efteråt med en del i gruppen och det resulterade i en utställning på Fotomuseet i höstas.

Även Liisas andra fotoprojekt var intressanta att höra om: Hon har bland annat gjort en serie om ensamboende kvinnor och en annan om ensamboende män. Projektet startade med att hon själv var singel då, kände sig ensam och ville komma i kontakt med andra som hade liknande erfarenheter. Bilderna planerades helt tillsammans med dem hon fotograferade. Samma sak gällde när hon gjorde en serie tillsammans med blinda.

-Jag tar bilder av mänskor som intresserar mig och det har jag gjort sedan jag var femton år och fick min första Konika Pop-kamera, säger Liisa.

Det är inte fotografiet som är det viktigaste för henne, utan själva processen, både mörkrumsarbetet och ömsesidigheten:

- Det vi gör tillsammans i fotograferingsögonblicket.

- Att fotografera har alltid varit ett sätt för mig att närma mig mänskor. Kameran är ett medel att undersöka världen, den öppnar dörrar överallt.