Cirkuläret Maj 2011

From AFK Wiki
Jump to: navigation, search

Hela cirkuläret i PDF-format hittar du på AFKs webbsajt.

Ändrade rutiner

Foto-Hasse finns för tillfället ingenstans. Affären har blivit uppsagd från sin adress på Lilla Robertsgatan. I anledning av bland annat detta har styrelsen beslutat om två förändringar i rutinerna:

  1. Tävlingsbilder bör av den tävlande själv föras till månadsmöte, alternativt kontaktar den tävlande någon annan AFK:are, som kan göra det. Tävlingssekreteraren Kristian Frantz åtar sig också uppdraget, såvida han kontaktas per telefon på förhand och bilderna kommer till honom senast dagen före möte.
  2. Webbmaster Niklas Lindgren kommer att utarbeta en nätkalender på vilken vi i framtiden kan boka in oss på labbet. I väntan på att detta skall bli klart måste vi vara gammalmodiga och skriva personliga bokningslappar på det bokade mörkrummets dörr eller på datorutrustningen, eller be någon som har ärende till labbet att göra det.
    Niklas lovar att han inom maj månad meddelar på webben (samt på årsmötet) hur man kan boka in sig på ett mera praktiskt sätt.

Givande möte med "egna krafter"

AFK:arna Anders Blomqvist och Martin Glader skötte hela programmet på april månads möte. Martin dömde tävlingen, som hade temat och Anders höll två mycket informativa föredrag, ett om att tävla internationellt och ett om infraröd fotografering. Båda två är något Anders själv sysslar med i högsta grad.

Varför fotografera infrarött? För att det innebär en större abstraktion än svartvitt, det ger en speciell stämning, bilderna skiljer sig från mängden och för att det är en stor utmaning! Inte alla motiv lämpar sig dock för infraröd fotografering. Välj motiv med mycket lövträd, gräs eller gröna bladväxter, rekommenderar Anders.

För den som vill börja delta i internationella tävlingar och utställningar tipsar Anders att det verkar vara lättare att få accept med papperskopior än med digitala och man måste tänka på att fånga domarnas intresse på ett ögonblick de har tusentals bilder att ta ställning till.

Anders själv blandar bildmotiv när han deltar, detta för att man aldrig vet vilka preferenser domarna råkar ha. Landskapsbilder, personbilder, etc...) Och med den metoden har Anders lyckats få hela 86 accept och ett hedersomnämnande!

Anders berättade vad man har att vinna på att tävla internationellt, vad som krävs, och gav en massa länkar till olika internationella salonger.

De båda föredragen kan läsas på AFK: egna wikisidor (se länkarna här till höger) och speciellt för dem som inte var med på mötet rekommenderas detta varmt.

Det som efter månadstävlingen blev mer än klart är att Anders nu är Årets fotograf. Dessutom, och kanske ännu större är att han den 10.5 nåddes av budet att han nu får tillfoga ett AFIAP efter sitt namn! För AFIAP krävs minst 30 accept med minst 10 olika bilder i minst 10 olika salonger i minst 5 olika länder under minst ett år. Grattis Anders!

Två i vågspel

AFK:arna Nina Hackman och Karin Toyoda har ställt ut var för sig förut, men nu har de slagit ihop sig om en gemensam utställning under namnet The Sound of Waves (Galleri G18, Georgsgatan 18, 3e vån., t.o.m. 23 maj, öppet må-fr 9-19). Hav i olika skepnader är ett mer eller mindre dominerande motiv för fotograferna, allt från kluckande böljor till brusande brottsjöar. Men utställarna vill också, implicit genom bilderna och explicit i infotexter, framhålla havets vitala och idag hotade roll. Hav är liv, kunde deras budskap sammanfattas.

Nina Hackman är den av utställarna som mest ingående skildrar havets skiftande uttryck. Hon visar klassiska vyer med hav, horisont och himmel, studier av vågspel och reflexer, bilder av den allt frodigare vattenväxtligheten, men också bilder som visar människans eviga samhörighet med havet. Ibland har bildernas färgvärld rymt till i naturen aldrig skådade nyanser av exempelvis blått eller grönt. Samtidigt skall sägas att i den digitala färgbehandlingen av bland annat reflexer i Venedigs kanaler och algmattor under vattnet har Nina nått vackra resultat. En annan sak är att detta snarare än fotografi kanske hellre kunde kallas digitalt bildskapande. Inget fel med det, annat än att ett sådant estetiserande grepp här möjligen försvagar utställningens övergripande budskap.

Oron över havens tillstånd kommer kanske starkast i fram i de bilder där Nina Hackman strävat efter ett symboliskt uttryck genom att digitalt placera in mänskliga figurer eller föremål, t.ex. karnevalsmasker, i maritima landskap. Bilderna berättar, med en ångest- fylld underton, om vemod, sorg, likgiltighet eller ignorans inför det som händer med haven.

Medan Nina Hackmans hav är Östersjön och Medelhavet är Karin Toyodas främst oceanen, vilket på något sätt stämmer överens med det globala vagabondliv hon berättar om i sin självpresentation. Karins utställningsbidrag är huvudsakligen korta serier av landskap från olika kuster i världen: Japan, Maldiverna, Costa Brava, Kalifornien och Japan igen. Det är stora lugna vyer i traditionell stil och analog färgteknik.

Kvar hos betraktaren blir en undran om detta var allt, eller om det finns en dold mening bakom Karin Toyodas bilder. Bildnamn som Time stood still, A passage through time, Remembrance of times past och Temporary kings ger inte mycket ledning utan snarare mystifierar. Först när man frågar fotografen framgår det att bildserierna för henne svarar mot olika ofta turbulenta skeden i hennes och hennes familjs liv. Än har det varit en period av starka konflikter, än av besvikelser, än åter av hot eller av kast mellan uppgång och nedgång. På så sätt kan de storslagna landskapen kanske ses som kontrapunkter till det liv som levts. Synd bara att det här inte öppnar sig för betraktaren utan "bruksanvisning".

Karin Toyodas sista bild, ett disigt hav som breder ut sig bak nordiska björkgrenar i förgrunden, blir en spontant tankeväckande slutvinjett.

Clas

Livet i Albrechtska holken

Ingen har väl undgått att lägga märke till den snabba utvecklingen på digitalkamerafronten. Våra kameror blir mindre, billigare, duktigare och skarpare hela tiden. Men utvecklingen har också en annan dimension. Mindre och billigare kameror gör att man kan använda kameror på ställen där det tidigare var otänkbart.

Ett sådant ställe är en fågelholk. Bara att borra hål i taket och montera en övervakningskamera avsedd för utomhusbruk. Sen har hela familjen prima underhållning nu på våren. I vår holk har ett par blåmesar slagit sig ner. Första kvisten dök upp på valdagen och nu i skrivande stund, den 9.5, har de redan 11 ägg. Att räkna äggen är förresten inte helt lätt. Honan har för vana att täcka över boet då hon är borta, men ibland tar hon sig korta flygturer utan att göra det. Ruvningen varar i ungefär 2 veckor så det tar ännu ett tag innan vi får veta hur tusan hon ska få 11 ungar att rymmas i en etta på ca. en kvadratdecimeter.

Konceptet med att sätta kamera i holken är inte nytt, och jag tänker inte göra anspråk på att ha uppfunnit det. Viltvårdare har redan länge an- vänt kameror i skogen och forskare har bevakat fågelbon. På nätet hittar man också en hel del privatpersoner som gjort sina holkar till BB-hus. Om man är intresserad kan man t.ex. starta på ponttokamera.com.

Micke