Cirkuläret April 2012

Hela cirkuläret i PDF-format hittar du på AFKs webbsajt.

Stor förändring för AFK: Ny möteslokal!

Kameraseura förändrar sin policy vad gäller hyrorna för mötesutrymmen och möjligheterna att hyra dem överhuvudtaget. AFK skulle ha pressats till bara en dag i månaden, högre hyra och ingen möjlighet att hyra studion.

Tack och lov visade det sig att det finns en annan lokal, som ligger centralt och kanske rent av kommer att visa sig vara ett bättre ställe för oss i längden.

Läs ordförande Micke Albrechts text om vart vi flyttar från och med hösten!

Information, kommunikation på månadsmötet

Förbundets ungdomsverksamhet

För AFK:s ungdomar kan det vara bra att veta att man hittar den förbundets ungdomsverksamhet som Monica ovan nämnde, på www.facebook.com/nuoretvalokuvaajat.

Gruppen har i skrivande stund 760 medlemmar, och Sakari Aleksi Mäkelä tror att de når upp till 1000 i år. Medlemmarna är mellan 14 och 29 år. All tänkbar information och tävlingar varje vecka hittar man om man går med! Kom ihåg att detta alltså är förbundets ungdomsverksamhet, AFK är medlem och våra ungdomar har all rätt i världen att gå med.

Information om sommarkurslägret hittas på sksl.fi/sksl/koulutus/nuorten_valokuvausleiri_256-172012.html.

Information om den tävling för ungdomar som Kameralehti utlyst tillsammans med förbundet finns på www.kameralehti.fi/nuori-kamera-2012.

Mars månads gäst och domare var Monica Nordling från Kameraseura. Monica satt tio år i Kameraseuras styrelse och är numera styrelsemedlem i Fotoklubbarnas förbund (SKsL) med ansvar för kommunikation. Hon kom med i fotoklubbsverksamheten som så många andra via en fotokurs. Att det sedan blev just Kameraseura och inte AFK berodde på att de andra på kursen var finskspråkiga och sökte sig till den finska klubben, och då hade redan en aktiv grupp kursdeltagare bildats som ofta var ute och fotade tillsammans och som drog Monica med sig.

Monica är uppenbart en föreningsmänska. På Kameraseura drog hon igång inte bara ungdomsverksamheten (som just nu ligger i något slags vinteride), men också tillsammans med AFK:s Pehr Snellman den nu så aktiva och levande International Evening.

Ungdomsverksamheten inom Kameraseura som alltså tynat bort lite sedan Monica lämnade den, den lever dock och frodas inom förbundet, berättar Monica. Sakari Mäkelä heter den energiska unga man (inte släkt med den äldre Sakari Mäkelä vars namn väl många av oss känner) som ansvarar för ungdomsverksamheten. Han har grundat en facebookgrupp för de unga, och Monica tror att det är så man måste gå till väga. Ungdomarna har lättare att möta varandra face to face, om de först facebookat varandra... Kursverksamhet blir det också i sommar, förra sommarens var mycket populär. Monica uppmanar också alla AFK:s ungdomar att delta i den tävling som förbundet nu utlyst för ungdomar. Sista inlämningsdag är i mitten av juni.

Inom förbundet jobbar Monica med att få till stånd samarbete mellan klubbarna - just International Evening är ett bra exempel på sådant samarbete! Men förbundet skall också stå till tjänst för alla sina 92 medlemsklubbar med sådant som en mindre klubb har svårare att klara av.

Finnfoto är just nu kanske Monicas käraste skötebarn. AFK hör till SKsL som hör till Finnfoto, som har 8 medlemsförbund med sammanlagt ca 8000 medlemmar, varav SKsL står för hälften. Alla fotoorganisationer hör till Finnfoto utom konstfotograferna, som velat hålla sig lite för sig själva. Det som Monica nu varit med om att grunda är en ny konstfotoorganisation inom Finnfoto: Taidekuvaajat - Fotoart.

Målet är att hjälpa fotograferna - också oss amatörer! - att få betalt för vår fotokonst. Ett annat mål är att få mera pengar från Kopiosto för stipendier och dylikt för just fotografer. Finnfoto är en av Kopiostos 44 medlemsorganisationer.

På Kopiostos webbsida står som följer: Kopiosto som grundades 1978 är en gemensam upphovsrättsorganisation för upphovsmän, förläggare och utövande konstnärer. Kopiosto beviljar licenser för användning av verk och avräknar de inkasserade ersättningarna till verkens upphovsmän eller till deras representanter.

CS

AFK flyttar till Sandels

Ingenting är konstant utom förändringen. Det har vi i AFK fått erfara nu när klubben står inför en flytt till nya utrymmen. Men först ett sammandrag innan vi går in på detaljerna. AFKs månadsmöte och bildcirkel kommer alltså att flytta från Kameraseuras lokaler till Ungdomsgården Sandels fr.o.m. september 2012. Labbet och digicirkeln påverkas inte. Inte heller månadsmötena och bildcirklarna fram till maj 2012. Vårt månatliga program förblir också oförändrat.

Kameraseura har sagt upp hyresavtalet med AFK i början av mars med hänvisning till utökad kursverksamhet. Avtalet gäller ett kalenderår i taget och den nuvarande avtalsperioden är alltså i kraft till slutet av året. Kameraseura erbjöd oss utrymme en kväll per månad till ett pris som är dubbelt högre än det vi nu betalar. Den erbjudna turen hade dessutom varit en onsdagskväll mitt i månaden, vilket alltså inte passar in i vårt månadsprogram.

AFKs styrelse inledde förstås letandet efter ersättande lokaler så fort vi fått vetskap om Kameraseuras beslut. Att hitta utrymme för bildcirkeln har varit den primära och mest brådskande uppgiften. Men vi har samtidigt sökt after en lösning där vi kan ha både månadsmötet och bildcirkeln på samma ställe, och helst så att vi inte behöver byta lokal mitt i verksamhetsåret. Vårt invanda månadsprogram är också något som vi har velat hålla fast vid. Dessutom finns det givetvis krav på att den nya platsen ska vara ändamålsenlig för vår verksamhet och ligga på ett ställe som är bekvämt tillgängligt.

Det visade sig mycket snabbt att det arbete som Cecilia von Weymarn gjort med ungdomssektionen var guld värt. Själva ungdomscirkeln har kanske inte haft så många deltagare som vi hoppats på. Men som en biprodukt av detta arbete har Cecilia byggt upp goda relationer till Sandels. Vid en närmare kontroll visade det sig att Sandels visst välkomnar föreningar av vår typ, fast vår medelålder nog inte kan räknas som ungdom ens med mycket god vilja. Och så började bitarna ramla på plats praktiskt taget av sig själv. Utrymmena är ändamålsenliga, läget och förbindelserna bra och som pricken över i, bokningsläget är sådant att vi kan hålla fast vid vårt månadsprogram!

Månadsmötet kommer att hållas i ett utrymme som kallas Buller å bång, och ligger under gatuplan. Utrymmet är ungefär lika stort som Kameraseuras galleriutrymme och används bl.a. av teatergrupper. Stolar och bord finns i ett lagerutrymme och kan bäras in vid behov. Köket som ligger i samband med salen är välutrustat och det finns dessutom en liten lobby. En nackdel är att man inte hör bankningar från ytterdörren vilken måste hållas låst kvällstid. Vi måste alltså ordna med dörrvakt eller en lapp med telefonnummer så att man kan ringa och bli insläppt, men det kommer nog att fixa sig på något sätt.

Bildcirkeln behöver inte lika mycket utrymme och är inbokad i ett av den stora lobbyns hörn på gatuplan. Eller en halv trappa upp för att vara exakt. Utrymmet är ändamålsenligt men kan bli lite oroligt om det är spring till ytterdörren. Men vi är ju där efter Sandels stängningstid så lobbyn borde vara lugn då, och dessutom är vi en halv trappa upp så vi är inte mitt i trafiken. Om det blir problem så får vi fundera på alternativ, vilket vi redan diskuterat preliminärt med vår värd.

En av de tråkiga aspekterna med Kameraseuras uppsägning av avtalet är att AFK:s medlemmar förlorar sin rätt att använda deras studio. Styrelsen har diskuterat det här och vi har preliminära planer på att grunda egen studio i Sandels lokaler. Buller å bång, dvs. månadsmötesrummet, är mycket lämpligt som studio och bokningsgraden är inte alltför hög. Stort och högt i tak, och utrymmet kan dessutom mörkläggas effektivt. Själva utrymmet är alltså mycket bättre än Kameraseuras lilla garderob som de kallar studio. Nackdelen är givetvis att utrymmet inte är reserverat för studioverksamhet och utrustningen inte kan lämnas uppställd. Vi måste alltså ha utrustning som i sin helhet kan packas in i ett skåp, vilket ju samtidigt är en fördel som ger oss flexibilitet och möjlighet att ställa upp någon annanstans. Anskaffning av studioutrustning kommer att behandlas närmare i samband med budgeten för nästa verksamhetsår.

Sandels ligger på Topeliusgatan 2 precis bredvid Tölö torg. Läget är alltså mer eller mindre idealiskt. Spårvagn 3 och 8 stannar praktiskt taget utanför dörren och ett av busstrafikens huvudstråk går längs med Topeliusgatan. Den kollektivburna fotografen klagar alltså knappast. Bilisterna är inte riktigt lika bortskämda med alternativ. Sandels har ingen bakgård vilket Kameraseura hade. De flesta gatuavsnitten torde ha avgiftsbelagd parkering 9-19 på vardagar, men undertecknad har ingen aning om hur (o)möjligt det är att hitta lediga platser vid 18-tiden.

Som sammanfattning kan man säga att Sandels på många sätt är ett idealiskt val för AFK. Styrelsen hade alltså ett viktigt men relativt lätt beslut på sin agenda för måndagen den 2 april. Efter att ha diskuterat de potentiella problemen med Sandels några veckor hade vi lyckats lösa det mesta. Vårt intryck av Sandels är uteslutande positivt. De är flexibla och har en genuin vilja att fixa saker. Själv tror jag att flytten till Sandels kommer att vara ett steg framåt för AFK, och inte en nödlösning som vi tar till för att vi blev av med våra gamla utrymmen.

Micke

Frasses funderingar: Om att läsa fototidningar

Folk läser fototidningar av olika orsaker, kan jag tänka mig. En del suger i sig alla detaljer från tester av nya kameramodeller och prylar som är på kommande, andra fördjupar sig i olika reportage om fotografer eller trender och en del kanske bara tar inspiration av alla fantastiska bilder som radas upp i tidningarna. Själv hör jag nog mest till den andra och speciellt sista gruppen som gillar att kolla bilder och tänka att den där bilden är otrolig, den där fattar jag överhuvudtaget inte poängen med och den där skulle jag vilja kunna ta själv om jag bara visste hur man gör.

Jag prenumererar på två fototidningar för tillfället: Camera natura (dit för övrigt en av undertecknads harbilder smugit sig med i sista numret 2011, vink, vink) och Kamera & bild. Dessa dimper regelbundet ner i postlådan och det är alltid trevligt att öppna locket på postlådan dessa dagar.

Fast nu ljög jag lite. I själva verket har jag sedan ett och ett halvt år tillbaka en tablett/läsplatta, i form av en iPad, där jag prenumererar på eller köpt något exemplar av ännu ett antal tidningar. Jag har kollat in Digital photo pro, Amateur photographer, Aperture, American photo, Focus, Fotosidan magasin, Shutterbug, British journal of photography, National geographic (fototidning?) och Fotohits magazin. Att prenumerera digitalt är, i alla fall vad jag kunnat konstatera, billigare än pappersversionen av samma tidning. Men vilka är trevligare att läsa: pappers- eller digitala tidskrifter?

Först måste man konstatera att det finns olika upplägg när det gäller digitala tidskrifter. En del har valt att helt enkelt publicera en digital kopia av pappersversionen (Digital photo pro, American photo mm) medan andra har utnyttjat tablettens möjlighet till att göra helheten interaktiv och också har satt in videosnuttar och annat rörligt material (National geographic, Fotohits magazin, British journal of photography). Den digitala kopian är som helhet enklare och klarare att använda jämfört med de interaktiva versionerna. Du kan helt enkelt bara bläddra fram och tillbaka i tidskriften eller zooma in bilderna och texten vid behov. Problemet när man zoomar en liten bild är att kvaliteten fort blir dålig. De interaktiva varianterna har sedan en hel massa olika möjligheter, men samtidigt helt andra problem.

Alla interaktiva varianter jag har sett har upplägget som en vanlig tidskrift med "sidor" av text och bilder blandat, men en del ger möjligheten att öppna enbart texten separat "svart på vitt" (som ett "white paper") utan eventuellt störande bilder, reklam och textformateringar. Med de interaktiva versionerna kan man också ofta zooma in mindre bilder till större format med samma kvalitet, klicka fram information om bilderna utan att behöva rulla bort bilden från skärmen, klicka igång videosnuttar, klicka på grafik med olika funktioner (National geographic har tex ofta grafik med olika lager av information) osv.

En svårighet med interaktiva tidskrifter är att alla har lite olika användargränssnitt, dvs. alla fungerar lite olika. Nog kommer man rätt snabbt underfund med vad man kan och skall klicka på eller svepa med fingret över, för att få fram nästa bild eller mer text, men det kan ta några försök innan det blir helt klart. I de interaktiva tidskrifterna kan det också ibland vara svårt att snabbt se skillnaden på vad som är en artikel och vad som är reklam, eftersom man ofta bara har en sida åt gången framme på skärmen och inte ett helt uppslag (som de interaktiva versionerna i princip saknar).

Så vad är bättre, papperstidskiften, den digitala kopian eller den interaktiva versionen. Svar: ja, nej, kanske och det beror på. Nog är det fortfarande trevligt att sitta med en papperstidning i handen.

Men det bästa med de digitala tidskrifterna (både statiska och interaktiva) är ändå att så länge du har tabletten med dig så har du också tillgång till hela ditt bibliotek av tidskrifter. Alltid och var som helst.

Frasse

En annorlunda studiodag

Klubben ordnade en studiodag i Kameraseuras lokal söndagen den 18 mars som också för den oinvigda visade sig vara mycket givande. Först berättade [[Mikael Albrecht|Micke] om vissa principer gällande fotande i studio, hur t.ex. lamporna ska vara placerade i förhållande till objektet och om nyttan av en extra liten lampa för att belysa håret på den som ska avbildas. Han talade om bländare, tid och fokusering. Han demonstrerade olika knappar på lamporna, men ärligt sagt skulle jag inte våga röra en enda av dem trots det.

Sedan tog [[Gunnar Lundqvist|Ludde] fram sin väska innehållande hans "hemmastudio". Han plockade fram ett par billiga lampor som han köpt hos Clas Ohlsson, ett par vita barnparaplyer med ansikten och öron som väckte stor munterhet bland eleverna. Dem hade han inhandlat i någon norsk kiosk för en billig penning. Vidare innehöll väskan ett grått lakan, icke satin, att användas som bakgrund. Sedan trollade han fram små plastkulor som, instuckna nära draperiets övre kant, ombundna med något snöre fungerade som upphängningsanordning. Om man dessutom under en viss tid har tagit till vara plastkulan som finns på deodorantflaskan, har man upphängningen alldeles gratis. Ludde hade lösningen till alla problem som kan dyka upp om man vill fota men inte har tillgång till en studio.

Efter den teoretiska stunden övergick eleverna till praktiska övningar. I tur och ordning sattes de mest fotogeniska på en hög pall och så vidtog knäppandet. Fast vi var åtminstone 10 som ville prova på studiofotografering uppstod varken köer eller gräl. Vi hade ju sex timmar på oss och alla som ville fick sin chans. De som inte aktivt poserade eller plåtade stod i foajén och diskuterade kameror och linser.

Åtminstone undertecknad gick nöjd och glad från Barnhemsgränd när eftermiddagen led mot sitt slut.

Ghita

Naturas utmaningstävling med AFK-framgång

Tisdagen den 27 mars ordnade Naturasektionen i Kameraseura en utmaningstävling för omanipulerade digibilder med temate "Veden äärellä" (Vid vatten/vid vattnet). De utmanade klubbarna var Tapiolan Kamerakerho, Soukan Kamerat, Olarin Kamerat, Kara-Kamerat och AFK. Tävlingen bedömdes av en tremannajury från Laajasalon Valokuvaajat.

Elva AFK:are hade skickat in 29 bilder trots senkommen inbjudan till klubben. Också de andra klubbarna deltog aktivt; totalt 173 bidrag hade sänts in av 61 fotografer. Bilderna var av rätt blandad kvalitet och med en bred tolkning av temat. Inga bilder diskvalificerades pga. att de inte följde temat, fastän många bilder var mera i vattnet än vid vattnet.

Eftersom det var Natura-sektionen som ordnade tävlingen hade jag tagit det säkra före det osäkra och lämnat in bilder med endast minimala spår av människan, men det visade sig att det var inget krav. Tvärtom hade en övervägande del av de placerade bilderna människor eller spår av människor som en del av motivet.

Det var tio fina bilder som placerade sig på poängplats. Mikael Albrechts bild Two Birds placerade sig på plats tio, och Kristian Frantz Cliff tog femte platsen. Kameraseuras Vesa Jakkula tog första positionen med On a pier - en stämningsfull dimbild av en brygga med båtar. Min personliga favorit var Lauri Kukkos (Tapiolan Kamerakerho) bild Pojat rannalla som placerade sig på tredje plats. Den var en lekfull kopia av Albert Edelfelts Lekande pojkar på stranden, med den skillnaden att pojkarna nu var i övre medelåldern och fotografen var en av dem.

Kameraseura vann tävlingen med 26 poäng (4 bilder) mot Tapiolan Kamerakerhos 17 poäng (2 bilder) och AFK kom på en tredje plats med 7 poäng. Nästa års tema slogs fast till Bildpar med natur och miljömotiv.

AndersBq

Redaktörens rader: Om att tappa sugen och ändå inte

Undertecknad har haft föga framgång i det gångna verksamhetsårets månadstävlingar. Trots att hon själv många gånger tyckt att hennes bilder inte varit så pjåkiga. Domarna har ofta tyckt detsamma, men "inte så pjåkiga" duger inte för en placering. Lite har det tröstat att Urda, nära granne och vän, har klarat sig dess bättre. Hon har liksom försvarat Hamnholmsvägens ära.

Men lite tappar man nog sugen när det går så miserabelt under ett helt år. Ska jag alls gitta anstänga mig och plånboken med att printa ut bilder till den sista månadstävlingen Uppåt väggarna i Helsingfors, undrar jag. Ens för att vara med. Ens fast jag redan länge haft bilderna valda. Nå, vi får se.

Inte har det ju blivit något av att stå i mörkrummet och blaska "riktiga bilder" heller, som jag tänkt. Så inga nya bilder blir det till traditionstävlingen. Heller.

Men en ny superzoom trängtar jag ändå efter. Så kanske lite sug finns kvar.

CS