Pokaler och medaljer

Prissamlingen - en infallsvinkel mot klubbens historia

AFK har i sin ägo en inte särskilt stor, men ändå intressant samling pokaler och andra priser. En del av dem tävlas det fortfarande om. Andra är tagna ur tävlan och vittnar om ädel kamp i gångna tider. Inställningen till priser bland dagens generation av tävlingssegrare tycks vara litet kluven. Medan många med synlig glädje och stolthet tar emot sin pokal, har det funnits andra som inte tycks sätta stort värde på yttre utmärkelser, eller, i något fall, ens tar emot priset.

Priserna med sina ingraveringar ger en infallsvinkel mot klubbens mer än sekellånga historia. Storyn blir dock ställvis fragmentarisk på grund av bristfälliga anteckningar om hur priserna uppställts och vunnits.

Hugo af Schulténs pris

Det äldsta priset i klubbens samling är inte ett tävlingspris, utan ett hederspris för förtjänstfull verksamhet i klubben. Sedan initiativtagaren till klubben, friherre Hugo af Schultén, avlidit redan 1891, två år efter grundandet, överlämnade hans fyra bröder 1895 enligt den avlidnes önskan den då betydande summan femhundra mark ur kvarlåtenskapen till klubben. Det beslöts att pengarna skulle deponeras och avkastningen användas för att prägla en medalj (eller jetton som det hette), som årligen av årsmötet skulle tilldelas den medlem, "som under det förgågna året ifrigast värkat för klubbens sträfvanden och intressen genom utställning af fotografier, föredrag, referat af tidskrifter m.m."

Priset fick formen av en medalj i silver, som på ena sidan bär texten "Hugo af Schultens pris 1894" (årtalet en gåta) flankerad av en eklövsgirland. På den andra sidan står det i rikt ornamenterade bokstäver "FAK" för Fotografiamatörklubben i Helsingfors, vilket var klubbens namn fram till 1921. Priset utdelades första gången 1896 och gick då till Daniel Nyblin, en centralgestalt i klubben under de första årtiondena. Bland pristagarna de följande åren märks namn som Harry Hintze, Otto Johansson, Wladimir Schohin, Walter Jakobsson, Ivan Timiriasew, Fritz Englund, Bruno Tallgren och Gunnar Lönnqvist. Alla väl förtjänta av hedersbetygelsen också ur dagens perspektiv.

En protokollsanteckning från 1920 berättar att stansen till medaljen förkommit, vilket medförde en paus i utdelningen fram till 1939, då stansen rapporteras återfunnen. Därefter utdelades ett knappt tiotal medaljer (bl.a. av Georg Tchernochvostoff, Othmar Nyblin, Miliam Malmelin och Rafael Roos) innan årsmötesprotokollet från 1975 konstaterar att "då endast ett exemplar finns kvar, beslöts arkivera densamma". Det ursprungliga donationskapitalet torde då för länge sedan ha ätits upp av inflationen.

Qvinnan

Flaggskeppet, för att inte säga galjonsfiguren i AFK:s prissamling är säkerligen den pokal som första gången omnämns som planerad i ett protokoll från 1899 och som, efter diverse finansieringsproblem, antecknas vara färdig 1905. Pjäsen är designad av den svenskfödde arkitekten David Frölander (sedermera Frölander-Ulf) och pryds av en naken skönhet bredvid en storformatkamera på stativ, omgiven av en dekor i frodig högjugend. Pokalen bar från början inskriptionen "Fotografiamatörklubbens i Helsingfors Vandringspokal". Materialet är försilvrad koppar, möjligen på en stomme av tenn.

Pokalen var ursprungligen avsedd att vara ett vandringspris mellan fotoklubbar i landet. Då tävlingsinviter till landsortsklubbarna inte mötte respons, beslöts det dock att den skulle vara ett vandringspris inom klubben till segraren i årstävlingen. Det är inte känt i vilken mån pokalen cirkulerade på detta sätt, men i något skede måste den ha försvunnit. I protokollet från månadsmötet 26.11.1952 står det nämligen att herr S. (Sigurd) Sandell överlämnade pokalen till klubben. Enligt hörsägen skulle den ha hittats i en köp- och säljaffär.

Efter återkomsten döptes pokalen till "Qvinnan" och det nya namnet graverades in bredvid det gamla. "Qvinnan" blev vandringspris inom AFK i tävlingar med kvinnomotiv. Enligt reglerna skulle den som vunnit henne tre gånger få henne för alltid. Namngraveringarna i pokalen gäller denna senare tävlingsperiod. Tredje gången gillt blev det för Bert Carpelan 1966. Men "Qvinnan" återvände ännu en gång. Under AFK:s 100-årsjubileumsår 1989 donerade Bert pokalen tillbaka till klubben med villkoret att den skulle ställas utom tävlan.

Historien slutade inte heller här. Hösten 2003 meddelade Bert att han "släpper lös" pokalen "Qvinnan" för inteckning vid sporadiska tävlingar med motivet Kvinnan. Pokalen förblir dock evigt vandrande i klubbens ägo.

Vårutfärdspokalen

Gemensamma fotoexkursioner har väl alltid hört till fotoklubbarnas verksamhet. Så också i AFK där vårutfärden redan var en tradition då två medlemmar 1909 ställde upp en pokal för segraren i den tävling med bilder från vårutfärden som brukade hållas på hösten. Stilmässigt representerar pokalen övergångsskedet från jugend till den period av nyklassicism som skulle följa. Utförandet är försilvring på en stomme av mässing.

Om vårutfärdspokalen har det tävlats utan längre avbrott ända sedan instiftandet. Deltagandet i utfärden och tävlingen har varierat. Vissa år har flera tiotal medlemmar mött upp, medan det t.ex. år 1924 protokollfördes att "endast ordföranden deltog". Utfärden våren 1942 till Fiskartorpet hämmades av det allmänna fotograferingsförbudet under kriget.

Vårutfärdspokalens ytor är fyllda av ingraverade segrarnamn, börjande ståtligt med Ivan Timiriasew 1910. Sedan följer en lång rad kända och mindre kända namn fram till Ghita Thomé 2002 i utrymmessparande liten stil långt ner på pokalens fot. Raderna av ingraveringar ger en känsla av gemenskap genom snart ett sekel och påminner om all den fotograferingens glädje och möda som ligger bakom inskriptionerna. En unik pokal att vinna.

Mästerskapspokalen

En elittävling under namn av mästerskapstävlingen hade redan en tradition bakom sig i AFK då Rafael Roos 1953 genom en tredje seger vann det dåvarande priset för alltid. Följande år donerade Harald Nybom, andra generationens AFK:are som son till den store Alfred Nybom, en ny mästerskapspokal till klubben. Pokalen har en enkel konisk form, men det speciella med den är att den är tillverkad av silver som återvunnits ur begagnat fix från det Nybomska familjeföretaget fotoaffären Bögelunds labb.

Också mästerskapspokalen bär segrarnamnen ingraverade och de ger en god bild av eliten inom klubben under 1900-talets senare hälft. Framgångsrikast har Bert Carpelan varit med sex inteckningar. De sista namnen hittills på pokalen är Stig Manderbacka och Andrej Scherbakov-Parland från 1994. Då hade mästerskapstävlingen bytt namn till mästargranskning och mästare blev den som minst två domare av tre rekommenderade för mästarvärdighet på basis av den inlämnade kollektionen. I samma granskning kunde alltså fler än en AFK-mästare koras. Mästargranskningarna har legat nere sedan 1994.

Utfärdslinsen

Ett originellt prisföremål som onekligen passar för fototävlingar, är utfärdslinsen. Den består av en glaslins innefattad i två silverribbor som bildar en spetsig vinkel. Vinkelbenen står på en silverskodd platta av ädelträ. Priset kom 1959 som donation från den dåvarande fotoavdelningen vid Instrumentarium på försorg av avdelningschefen, AFK:aren Göran Törnwall.

Utfärdslinsen var avsedd för tävlingar mellan de finlandssvenska klubbarna Pargas Fotoklubb, Västnylands Fotoklubb, Åbo Fotoklubb och AFK. Av dem har Åbo- och Pargasklubben tyvärr upphört. Enligt ingraveringarna på priset tävlades det bara tre gånger om det. En gång segrade ÅFK och sedan AFK i gestalt av Bert Carpelan två gånger, senast 1963. Priset stannade hos Bert Carpelan och 2002 överlämnade han det till AFK.

Månadens bild-pokalen

En tävling under namnet Månadens bild infördes i AFK 1948 efter rikssvensk modell. Sedan dess har Månadens bild varit ett stående inslag, stommen kunde man säga, i programmet på månadsmötena. Reglerna har varierat kraftigt. I början var röstning bland mötesdeltagarna det vanliga bedömningssättet. År 1949 började man kora Årets bild bland de segrande bilderna från Månadens bild.

Något särskilt pris för Månadens bild tycks inte ha förekommit förrän det nuvarande infördes 1984. Priset är en pokal i tenn med skålaktigt utsvängd form. Skålen vilar på tre stiliserade fiskar som i sin tur är fästa i bottenplattan. Tillverkaren är Svenskt tenn.

Pokalens sidor är graverade med namnen på totalsegrarna i Månadens bild de tjugo senaste åren. En viss Göran E:son Lindberg förekommer hela fem gånger. De flesta av namnen torde vara bekanta för dagens aktiva AFK:are. Under den gångna tjugoårsperioden har tävlingsreglerna genomgått en radikal omvandling. Från en tävling för egenhändigt gjorda svartvita fotografier har utvecklingen gått mot ett tillåtande av alla tekniker och minskad vikt lagd vid egenhändigheten. Totalsegraren i tävlingsårets Månadens bild-tävlingar får numera också titeln Årets fotograf.

Utflykten

På initiativ av några äldre medlemmar infördes, eller egentligen återinfördes, år 2002 en höstutflykt som verksamhetsform i klubben. Till höstutflykten hör en höstutflyktstävling och en av initiativtagarna, Bert Carpelan, ställde upp ett pris för den. Priset heter "Utflykten".

Priset är utfört i tenn och består av ett ihåligt, delbart klot som upptill pryds av en örnfigur. Klotet villar på fem stiliserade blad, vilka stöder sig på den runda basplattan. Priset är inropat av Bert på en auktion och torde tidigare ha varit ett travpris. I priset har ingraverats dess namn Utflykten och namnet på den förste pristagaren: Prolle Jansson.

Clas Feiring, Stig Manderbacka